onsdag 17 mars 2010

Bland skattemitare och yra höns

Jag är en hycklare!

Å ena sidan är jag grymt förbannad på skattesmittare, å andra sidan viftar jag glatt på svansen om någon erbjuder mig en tjänst utan kvitto för halva priset.

Hur blev det så här? Hur blev jag en korgosse som när det passar mina syften villigt byter om till smitarkostymen?

Skatter i stort, eller i vart fall i min värld, är en medborgarpeng vi betalar för att hålla en tjänstemannasektor igång. En och annan väg byggs väl också. Vi skiter i all logik och alla om och men för att konstatera att vi har världens största tjänstemannavälde samt ett av de absolut högsta skattetrycken i världen, alltså är min tes rätt.

Det är skillnad att smita från skatt och att smita från skatt. I min värld.

Myndigt, nästan lite småvuxet, har vi på företaget beslutat att inte betala några svarta löner. By the books. Känns bra, lite rejält så där. Klappar mig själv på axeln över hur jävla duktig jag är bara för att glömma alla mina ”principer” när jag låter kvittot för brädorna jag köpte hem gå in i firmans bokföring.

Ondgör mig åt konkurrenten som betalar svarta löner, det gör att jag har svårare att matcha hans priser samt hitta personal. Samtidigt slår jag kreativ kullerbytta på mig själv när KFM vill göra löneutmätning på en av mina anställda.

Jag borde kanske skämmas, eller så är jag som folk i allmänhet, lite smygolagliga när det passar. Ingen, inte ens någon på Skatteverket, kommer undan den svarta ekonomin, vare sig man vill eller inte.

Skrev att jag tyckte det var skillnad på att smita från skatt och smita från skatt. Ja, jag tycker det, även om någon säkert protesterar mot att jag tillåter mig att ha den åsikten.

Den här bloggen ska ju egentligen handla om skulder, och jag hittar ingen snygg övergång så vi går rakt på sak.

Inkassobolagen är ena jävla skattesmitare. De opererar i Sverige via off-shorebolag, nyttjar de tjänstemän som yrar omkring som höns, bara för att lyfta ut sina vinster till sina moderbolag som ligger i andra länder. För att driva in sina vinster så betalar de bara en symbolisk summa, resten betalar du och jag. Tror fan att man ruttnar på skattesystemet stundtals.

Nyttja avskrivningar mellan koncernsyskon är andra finesser inkassobolagen sysslar med, men det är märkligt nog lagligt. Istället för att täppa till sådana här prylar så omyndigförklarar hönsen alla småföretagare. Lagen om kassaregister, någon som tror att den inte redan har knäckts?! Ha-ha-ha.

Ja just det, skulder, skatter och svartjobb!

Min polare Jerry drev ett framgångsrikt måleri. Tog stora entreprenader, slet som ett djur, hade anställda, pyntade in skatter och avgifter så det räckte och blev över även till en och annan personalfest för hönsen. Det flöt. Men så en dag så var det en stor byggherre som inte betalade, och där stod Jerry med 500.000 i personliga åtaganden.
Shit pommes frites!

Snabb huvudräkning gjorde att Jerry blixtsnabbt kom på att antingen biter han ihop, kör så det ryker under 4-5 år, eller så får han dras med skulderna för evigt. Han valde det första alternativet och jobbade dag och natt under drygt fyra år, lyckades bli av med skulderna som under resans gång blev betydligt mer än 500.000, men han löste det.

Glömmer aldrig hans leende när han efter ett antal år fiskade upp ett Statoilkort, - kolla, jag är kreditvärdig igen, jag löste det ta mig fan. Nu börjar jag om på riktigt! Glädjen smittade av sig.

Jerry var rätt less på att jobba svart, så det skulle bli ”by the books”. Inga mer svarta pengar till någon auktoriserad revisor som tar en tia under bordet för att skriva på ett bokslut, inga mer jobb åt rika knösar som ville slippa momsen. Här ska fan i mig skattas!

Det gick bra, väldigt bra, Jerry hade lärt sig mycket under sin förra resa och växte i lagom takt. Tills hönsen kom på att de hade för lite att göra, så de gjorde en revision av Jerrys bolag. De hittade inget, men tyckte ändå att han tog ut för lite lön och skickade på honom en skönstaxering. Att Jerry inte tog ut så mycket i lön berodde på att han hade små omkostnader samt rättade munnen efter matsäcken. Möjligen lät han kvittot på färgen han använde för att måla om hemma, gå in i firmans bokföring.

Det här var början på en lång historia som slutade med att Jerrys F-skatt drogs in. Så istället för att ha en snubbe som drog in deg till personalfesterna så hade nu hönsen skapat ett vandrande lik som inte drog in en sekin, han fick nämligen inte, det hade hönsen bestämt.

-Vad fan ska jag göra, det är ett jävla moment 22, utan f-skatt får jag inte jobba och får jag inte jobba kan jag inte betala min skatteskuld, oavsett hur riktig eller oriktig den är. –Jag tror ta mig fan att jag skiter i det här. Jag lyssnade inte tillräckligt uppmärksamt, jag borde ha vetat att Jerry var en kille som var både bestämd och handlingskraftig.

Det här var en lång historia i väldigt komprimerat skick, men när telefonen ringde och hans mamma berättade att Jerry hade hängt sig blev jag faktiskt inte speciellt förvånad.


Mer om skuldsättning och vägar ur den kan du läsa om på Fattiga Riddare. Besök även någon av mina bloggkompisar, de har mycket läsvärt i ämnet att dela med sig av.

Tjipp!

http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://projektpariktigt.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://affesblogg.blogspot.com
http://dwights13.blogspot.com
http://resurspank.blogspot.com
http://inspirera-inspirera.blogspot.com
http://johnnyrockersblogg.blogspot.com
http://autodidact.blogg.se
http://obestand.blogg.se
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://nocashismyname.blogspot.com

6 kommentarer:

  1. En inte alltför ovanlig story. Det finns många Jerry. Som sliter som djur, vill göra rätt för sig. Bara vill göra: RÄTT!

    Undrar hur många små-entepenörer Sverige skulle haft om de fanns en mänskligare syn på misslyckanden i landet.
    Undrar varför Sverige är så olik Finland & Norge. Våra grannländer i den synen.

    Jag tror jag har ett svar; Vi har inte behövt ha krig i detta land på över 250 år. Krig i sig är avskyvärt, men det för med sig medmänslighet i slutändan. De som varit med vet vad det betyder och vet hur det känns att slita hund.

    Hoppas någon förstår mitt resonemang.

    Bra skrivet som vanligt

    SvaraRadera
  2. Jäkligt bra beskrivet om en inte alltför ovanlig vardag som små entrepenörer lever i varje dag....blev själv skönad på 250,000 kr... och vad hände då???? Nedläggning...

    Affe

    SvaraRadera
  3. Jag förstår hur du menar Johnny. Det här med sköningar är rätt otroligt, hur de godtyckligt kan stjälpa människor över ända.

    Åkte själv på en sköning vid ett tillfälle, spelade ingen roll att jag redogjorde för varje krona, det hade bestämt sig. De korkade argumenten staplades på varandra.

    Det gick så långt att de ville sätta mig personlig konkurs, men genom mer tur än skicklighet så fick jag till sist hjälp av skatteverket genom att personligen åka dit och mer eller mindre tvinga dem att förstå, och det löste sig. Men fan vad det sög getballe.

    Många entreprenörer som knuffas omkull för att det går och för att hönsen ska ha något annat att göra än att sitta och bara rulla tummarna, vilket hade varit att föredra.

    SvaraRadera
  4. Systemet skapar detta behov i människors liv. Framförallt de stackare som har drabbats av någon myndighets beslut...

    SvaraRadera
  5. ...jag pratade med min kompanjon så sent som i onsdags, om att detta med att jag inte tagit ut så mycket lön utan levt på gröt istället, kommer att ge mig en privat skönstaxering och företaget en del problem, då Skattemyndigheten garanterat kommer försöka skicka på oss någon form av problem. Å ena sidan har vi kvitton på allt, och då menar jag ALLT, och allt är betalt och skattat. Å andra sidan vet vi ju att det inte spelar nån roll att vi vet att allt är gjort ordentligt, för skattemyndigheten gör som de vill och vi är chanslösa om de bestämmer sig.

    Jaja. Jag får väl hoppas att jag får socialbidrag sen när allt gått åt helvete och jag är bostadslös...

    SvaraRadera