Att känna skam

Stackars inkassohandläggare, stackars kronofogdar.

Det här med fordringar är ett laddat ämne med mycket skuld och skamkänslor inblandade.

För mig är det inte så konstigt att dessa känslor dyker upp, det är ändå människor det handlar om i grund och botten.

Tänk dig själv att du blev beordrad att kräva in en skuld om 2 kronor, där du med snabb huvudräkning kan fastslå att bara portohanteringen kostar mer, och att processen för att driva in dessa två kronor kostar samhället 10-tusentals kronor. Skulle du kunna känna något annat än skam då?

Eller om du fick i uppdrag att verkställa en tvångsförsäljning av en bostadsrätt därför att innehavaren sladdade efter med 200 kronor. Skam, jag förstår absolut att man måste känna det, som den som expedierar ärendet.

Som den lilla springpojke/flicka i det ekonomiska navet ingår det i dina uppgifter att göra folk hemlösa, ofta av anledningen att Sverige har ett systemfel som frikostigt utnyttjas av kapitalet. Jag känner för er som tvingas till detta, det kan inte vara kul att göra en familj hemlös, speciellt som det ofta handlar om skulder som staten genom avskrivning redan sponsrat.

Apropå avskrivna och preskriberade fordringar. Det kan inte kännas lätt att tjäna sitt bröd genom att skicka en ogiltig och sedan 16 år preskriberad fordran om 274.000 till någon. Att vara en del av systemet som riskerar att tippa den här någons liv på ända. Den här ”någon” var i det här fallet jag, men jag förlåter dig, den skam och skuld du handläggare känner måste vida slå det eventuella straff jag skulle vilje utdela. Speciellt som du måste utföra dessa brottsliga handlingar varje dag.

Självklart så älskar du dina barn, det blir navet av energi i livet. Att du sedan behöver utföra ett sådant arbete att du effektivt skiljer andra familjer åt, det förstår jag att du mår dåligt över. För tänk dig själv, att du p.g.a att utländskt kapital skövlar Sverige via ett systemfel, inte hade ekonomisk möjlighet att träffa dina barn, se dem växa upp och finnas tillhands. Klart du mår dåligt, du som tvingar andra till detta. Jag förstår verkligen det.

Jag förstår att ni har det svårt, att nattsömnen inte kan vara den bästa och att ni har svårt att se er själva i spegeln. Att vara en del av det sjuka systemfelet kan inte vara lätt. Det måste vara ett lidande att delta i handeln med människoliv, att konstatera att inte bara hälsan i stort försämras för klienterna utan att resultatet av dina ansträngningar även innebär att människor dör, bokstavligt talat.

Idag tänder jag ett ljus och håller en tyst minut för landets alla inkassohandläggare och kronofogdar. Jag finns för er.

Eller nääääää, jag skiter i ljuset och den tysta minuten, ni har ju gjort ett aktivt val utan att reflektera över vad ni gör. Istället ska jag be till gud om att ni sänds till ett kollektivt avprogrammeringsläger. Jag är i och för sig inte aktivt troende, men för er ska jag göra ett undantag. Amen!

Andra bloggar som idag uppmärksammar det här med skam och skuld är:

http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com
http://ljuramannen.blogg.se

http://superskuldsatt.blogspot.com
http://dwights13.blogspot.com
http://fonzie.bloggspace.se

Vill du veta mer? Varmt välkommen till http://www.fattiga-riddare.se Sveriges största nätverk för överskuldsatta.


Läs även andra bloggares åsikter om skuld, skuldbeläggande, skuldkänslor, utmätning, kronofogden

pingat på intressant.se