Sist jag kollade så var det 68% av de gifta paren som valde att gå skilda vägar. Trots löften om att älska i nöd och lust kvarstår ofta bara nöden. I det här fallet sänder jag en varm tanke till alla pappor som p.g.a havererad ekonomi i samband med skilsmässan de facto inte har ekonomiska möjligheter att träffa sina barn, se dem växa upp, finnas där.
Skilsmässa är en av de vanligare orsakerna till varför en ekonomi går i kras, men är systemet verkligen så genomtänkt när det innebär att det inte finns utrymme för att träffa sina barn?
Förbehållsbelopp och jidder jadda hit och dit, det finns i allt för många fall ingen möjlighet att för den föräldern som blir s.k "umgängesförälder att ens kunna träffa sina barn.
Inte ha möjlighet att träffa sina barn? Vad finns det då kvar att leva för. Ge mig ett rep, snart sympatihänger jag mig.
Tack systemet, tack till er som bäddat för detta. Jag är på mitt allra bästa humör och nöjer mig med att kalla er sjuka i huvudet och i total avsaknad av empati.
Och gnäll fan inte när kidsens uttryck slår tillbaka. För det gör det.
Borde skriva här igen...
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar