Dagens fynd på nätet - en tänkande politiker.

Motion 2009/10:C215 Skuldsanering
MER INFORMATION
Behandling av 2009/10:C215
MOT200910C215 (49 kbyte)
Motion till riksdagen
2009/10:C215
av Annelie Enochson (kd)
Skuldsanering
Förslag till riksdagsbeslut

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring i skuldsaneringslagen och i preskriptionslagen.
2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändringar i kreditupplysningslagen.1
3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändringar i inkassolagen.1

1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till FiU.
Motivering

Sveriges företagare är oljan i navet och håller Sverige rullande. Devisen att ”utan företagandet stannar Sverige” är sann och viktig. Under krisen på 90-talet blev många företagare satta i konkurs eller djupt skuldsatta och hamnade i Kronofogdens register. Vi måste dra lärdom av det som hände då, för att företagare inte ska hamna i samma situation igen under den förevarande ekonomiska krisen.

För att minska risken med företagande och få fler att våga ta steget att starta företag, föreslår regeringen åtgärder som innebär att det ska gå snabbare att få skuldsanering för den som har skulder från näringsverksamhet. Även aktiva näringsidkare ska omfattas av möjligheterna till skuldsanering. Förändringen är bra, men inte tillräcklig.

Vi har idag ett system med skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Lagen är till för dem som är så kraftigt skuldsatta att de inte inom en överskådlig tid kan betala tillbaka sin skuld. I Kronofogdemyndighetens register finns ungefär 480 000 gäldenärer. Vid en beräkning under hösten 2009 kom man fram till att Sverige hade 22 835 evighetsgäldenärer. Definitionen av evighetsgäldenärer var gäldenärer som varaktigt haft löneutmätning i minst tre år. Av dessa hade drygt 11 000 haft löneutmätning minst fem år och cirka 2 700 i minst tio år. Detta är människor som inte ens kan få hyra en släpkärra eller en videofilm eftersom de har betalningsanmärkning.

Kronofogdemyndigheten kom i januari 2008 ut med en utredning, ”Alla vill göra rätt för sig”, som utifrån nya perspektiv ser på evighetsgäldenärers situation. I uppdraget ingick att titta på följande: Hur ser ”typgäldenären” ut? Varför blir man skuldsatt? Vad är grundorsakerna till att en gäldenär inte betalar sina skulder? Ett gallupföretag har djupintervjuat ett flertal gäldenärer. I alla dessa gäldenärers liv har något tragiskt hänt. Det framgår tydligt att de allra flesta evighetsgäldenärer vill göra rätt för sig, men saknar eller har fråntagits möjligheten att betala sina skulder.

Vem som är att betrakta som överskuldsatt är en annan viktig fråga undersökningen problematiserar och utreder. Enligt undersökningen definieras överskuldsatthet utifrån gäldenärens egen upplevelse av skuldsituationen. Många forskare menar att en subjektiv beskrivning som utgångspunkt ger det bästa underlaget för att definiera och kunna beräkna antalet överskuldsatta. Överskuldsatt är alltså den som själv upplever sig ha ständigt återkommande problem med att inte kunna betala alla sina räkningar. Med grund i denna definition beräknas i Kronofogdens undersökning antalet överskuldsatta uppgå till minst 400 000 personer. Överskuldssättningen bedöms kosta samhället 30–50 miljarder kronor per år. En förbättrad hantering av evighetsgäldenärernas situation är mycket angelägen.

En skuldsaneringstid på 2–3 år bör införas för dem som snabbt vill komma på fötter igen. Man bör även överväga att möjligheten till indrivning genom löneutmätning tidsmässigt begränsas för att ge fler personer möjlighet att komma ur en tillvaro som evighetsgäldenär. Andra åtgärder som skulle behövas är att bevilja skuldsanering på väsentligt kortare tid än idag, när förutsättningar finns. Andra länder har system, till exempel det angloamerikanska systemet, som strävar efter en snabb lösning av skuldförhållandena för att den skuldsatte på så kort tid som möjligt ska bli produktiv igen. Detta skulle inte inverka menligt på betalningsviljan i samhället, snarare ge kraft och utgöra en stimulans för kraftigt skuldsatta att snabbt ta tag i sin situation.

Eftersom de skuldsatta lever under en sådan oerhörd press bör en gäldenär­ombudsman kunna bistå gäldenärerna – de överskuldsatta – i deras situation, ge vägledning och stöd för att kunna åstadkomma förbättringar. Kronofogdemyndigheten ser i sitt dagliga arbete att stödbehov föreligger, men har svårt att ge detta stöd till enskilda gäldenärer inom ramen för sin verkställande uppgift.

Rikskronofogden Eva Liedström Adler har föreslagit ett system liknande det i Finland där skulden definitivt avskrivs efter 15 år. Hon menar att en absolut preskription skulle innebära ett större gemensamt ansvarstagande mellan den som lånar ut pengar och den som lånar. En villkorslös avskrivning, eller som man kallar det absolut preskription, efter 15 år retroaktivt skulle frigöra alla dessa människor och ge dem ett nytt liv. Fordringsägarna har redan avskrivit fordringarna, endast inkassobolagen som köpt fordringarna och driver dem i eget intresse håller dem vid liv. När det gäller företagsskulder anser jag att en absolut preskriptionstid på 5 år för skatter borde införas.

Det behövs även ändringar i kreditupplysningslagen, dvs. reglerna avseende betalningsanmärkningar. Den som vill göra rätt för sig ska ha en morot för sin ansträngning. Idag ligger anmärkningen kvar i 3 år (för en privatperson) efter det att skulden är reglerad. Här krävs en betydligt kortare tid men det bör även sättas en beloppsgräns för hur små skulder som bildar underlag för en kreditanmärkning. Ett system med mer flexibilitet vad gäller kreditanmärkningar skulle verka stimulerande för de skuldsatta och inte uppfattas som det hot det gör idag. Handläggningstiderna är även för långa hos skuldrådgivarna, ofta uppåt två år, och handläggningsrutinerna skulle därför behöva effektiviseras.

Övertag av privata fordringar genom privat inkassoverksamhet borde omedelbart förbjudas. Det finns inget samhällsekonomiskt intresse av att privatpersoner ska starta fåmansföretag för att sko sig på de överskuldsatta. Sådan inkassoverksamhet bör få tillstånd att bedrivas endast i större börsnoterade aktiebolag, och inkassolagens tillståndskriterier bör därmed skärpas. Man har köpt fordringarna för en spottstyver och kräver sedan full betalning.

En liknande motion behandlades under förra riksmötet i betänkandet 2008/09:CU25 och fick avslag men min förhoppning är att motionen under detta riksmöte kommer att antas av riksdagen.

Stockholm den 24 september 2009


Annelie Enochson (kd)