Erkänner, ibland är det grymt skönt att vara varannan-vecka-förälder. Men ibland är det lika tråkigt.

Lämnade min prins till hans mamma idag och det känns sjukt tomt. Kvar i huset finns all hans energi, alla påbörjade "projekt", hela hans själ. Men inte han. Som att pausa en film.

Min goa kille, som slocknade i soffan som en utslagen hjälte efter skolans disco igår, där han nästan vann limbotävlingen. Och som visade sina "specialtricks" på dansgolvet för sin far. Som kämpade med läxorna och lirade blockflöjt så han platsat i vilket band som helst. Som...bara var och fyllde mig med liv och energi.

Nästa vecka kör vi igen...

Men ändå, vad privilegierad jag är, jag har ju råd och möjlighet att ha min son, inte helt givet i Sverige idag. Vilken sorg det måste vara att drabbas av systemfelet och inte ha råd att träffa sina barn överhuvudtaget. F*n vet om jag hade orkat det.

Och nej min son, du får inte tatuera halsen på riktigt. Ja, armen brukar gå att använda en vecka efter vaccinering. Nej, skorpioner finns inte i Sverige och kötbullar stavas med två t.

Puss.

Pappa