Sverige är fantastiskt, på många sätt. Bl.a. har vi ett helt världsunikt systemfel kring problematiken med skuldsatta. Nedanstående berättelse är hämtad ur verkligheten. Tyvärr är den inte unik...

"Jag tänkte få dela med mig av mitt öde som livstidsgäldenär. En helt otrolig historia, som tyvärr är helt sann. Detta har jag fått leva med sedan jag valde att separera 1993.

Mitt liv!
1988 köpte jag ett nytt hus med min dåvarande sambo och 1993 blev det tyvärr dags att gå skilda vägar. Jag kontaktade en lokal fastighetsmäklare och efter 2 veckor hade en köpare bestämt sig. Allt kändes bra och vi skulle bara gå back ungefär 500 000 kr tillsammans i affären. Men ett dilemma uppstod, då min sambo vägrade att skriva under köpeavtalet. Den aktuella köparen drog sig helt naturligt ur affären. Detta medförde att huset gick på exekutiv auktion 6 månader senare, och den aktuella totala skulden blev nu istället 740 000 kr. Slutskulden blev alltså 240 000 kr större på grund av detta….

Jag tog kontakt med Kronofogden direkt i samband med auktionen av huset, och beskrev min situation. Hur skulle jag gå tillväga för att få ta dela skulden? Han gav mig rådet att försöka komma tillstånd med en förlikning med aktuella borgenärer. Jag kontaktade alla borgenärer, och förklarade min önskan om att få göra upp en avbetalningsplan. Men eftersom alla skulder vara solidariska, och att min före detta sambo inte godkände detta eller skrev på några dokument blev det ett nej. Jag fick alltså inte betala av min skuld på 50 %, då möjligheten fanns. 6 veckor senare erhöll jag min första betalningsanmärkning, och min kreditvärdighet försvann helt 1993. Nu började resan som livstidsgäldenär…

Sedan gick bara åren vidare, med betalningsanmärkningar, ingen kreditvärdighet och diverse försök till löneutmätning från Kronofogden. En betalningsprocess som bara låter den totala skulden växa sig större och större. Mitt liv kändes hopplöst och framtiden såg inte speciellt ljus ut…

2002 tog jag trots allt nya tag och startade en egen konsultfirma. Förhoppningen var att försöka få ihop pengar, så att jag kunde komma fram till en ekonomisk lösning i någon form. Nu hade det gått 9 år sedan huset gick på exekutiv auktion, och nästan inga pengar alls hade Kronofogden kunnat driva in. Jag trodde att det var läge att kunna föra en dialog med mina borgenärer. Det jag inte visste då, var att de ursprungliga borgenärerna tröttnat och redan sålt skulderna vidare på marknaden. För en spottstyver till giriga aktörer som Lindorff AB med flera. Nu börjar den riktiga jakten ordentligt. Det började hagla alla möjliga betalningsuppmaningar i alla de tänkbara former, med hot om indrivning via Kronofogden. Tyvärr innehöll inget något om avskrivning av den höga kapitalräntan eller avbetalningsplan. Det hela bara fortsatte…

2004 kom den riktiga kallduschen! Min före detta sambo ansökte om skuldsanering, och hade ställt in alla sina betalningar. Hon var statligt anställd, bodde i hus med sambo och barn. Men eftersom alla våra skulder var solidariska och jag inte hade lyckats att dela på detta tidigare, var det inte riktigt rätt förutsättningar för ett godkännande trodde jag. Jag valde att inte överklaga med facit i handen. Men vilken kalldusch det blev, hon fick en skuldsanering godkänd. Med en återbetalning på 0 kronor. En ren skuldavskrivning! Plötsligt var jag ägare till 100 % av den totala skulden? Hur var detta möjligt?

Det fanns inget att göra, utan att bara försöka arbeta vidare. Någon gång skulle väl rättvisa skipas för min del. Min affärsverksamhet byggde på projekt av olika karaktär och längd. Jag fakturerade då aktuellt projekt var slutfört, detta gjorde att jag hade en oregelbunden inkomst månad för månad. Där av kunde jag inte betala in fastställda skattetariffer från Skatteverket per månad. Utan betalade in skatten då aktuellt projekt var slutfört, jag träffade Skatteverket vid starten av mitt företag och förklarade detta. Bara pengarna var på skattekontot den dag det skulle belastas, var deras krav. Med andra ord fanns det alltid en större summa pengar på skattekontot, för kommande belastning. Det var även spärrat för utbetalning, och även all skatteåterbäring gick in direkt på kontot. Från 2002 fram till 2008 fungerade det bara bra, inga problem allt flöt på.

Dödsstöten för mig kom i mars 2008! I mars 2008 får jag ett saldobesked från Skatteverket, där ett eget uttag på 200 000 kr är noterat? Jag fattade ingenting, då det var spärrat och inget kontonummer för utbetalning var angivet. Vid kontakt med Skatteverket, kom det fram att Kronofogden hade utmätt mina skattepengar som överskjutande skatt? Hur var detta möjligt? Ingen hade varit i kontakt med mig i ärendet alls? Pengarna hade gått till att betala 16 årig kapitalränta åt Lindorff AB? Betala kapitalränta för att skapa en ny skatteskuld, helt ologiskt.

Jag bokad ett möte direkt med Kronofogden, för en förklaring av agerandet. Vid själva mötet kom det fram att Kronofogden inte tog ansvar för resultatet av sin handling. Att skapa en skatteskuld, som medför att jag skulle tappa min f-skattsedel och bli arbetslös var helt ok. De berättade om jag inte var nöjd med deras beslut, skulle jag överklaga. Vilket jag gjorde…

Jag överklagade till Tingsrätten och fick avslag i januari 2009, överklagade till Hovrätten med avslag i maj 2009. Mitt företag lades ner på grund av indragen f-skattsedel. Den skapade nya skatteskulden var nu nästan 300 000 kr, då Skatteverket tog upp det som eget uttag tillkom sociala avgifter och skatt på summan. Men jag har inte fått några pengar, eller begärt uttag i någon form. Kan detta vara ett myndighetsmissbruk? Troligen…

Nu börjar det helt otroliga att hända. Precis 1 år efter utmätningen av mitt skattekonto på 200 000 kr, i mars 2009 börjar Kronofogden driva in en ny skatteskuld för mig på 300 000 kr på uppdrag av Skatteverket. Pengar som tidigare varit inbetalda på skattekontot, men blivit utbetalat av Skatteverket själva? En skatteskuld som Kronofogden skapat 1 år tidigare i mars 2008. Att skapa en större skuldbörda än tidigare, för att sedan driva in den? Att betala kapitalränta med skattepengar, hur tänker Kronofogden då?

Helt plötsligt har mitt ekonomiska läge blivit ännu sämre än tidigare genom Kronofogdens agerande. Min totala 100 % skuld omfattar nu även en ny skatteskuld, alla andra skulder är 16 år gamla från min separation tidigare och huset som gick på exekutiv auktion. Jag har inte dragit på mig en enda skuld eller betalningsanmärkning på hela 16 år. Men mitt läge hade blivit radikalt försämrat. Hur var detta möjligt?

Jag var 45 år arbetslös sedan maj 2009, har använt 100 dagar av mina 300 dagar. Har en total skuld på ungefär 1 500 000 kr, saknar kreditvärdighet och betalningsförmåga helt. Har gått från en fullt fungerande egen företagare till en ytterligare arbetslös på marknaden. Vad gör man i denna otroliga situation? Allt jag har gjort var att separera 1993.

Ansökan om skuldsanering såg ut som min slutgiltiga lösning på denna livssituation. Jag fyllde i min ansökan enligt ovan givna förutsättningar, och väntade ivrigt. Svar kom nu i september om att en skuldsanering skulle inledas för mig. Jag fick ett personligt samtal från en handläggare på skuldsaneringsenheten i Östersund. Jag bekräftade min situation och förklarade läget, eftersom alla skulder var 16 år gamla och jag inte dragit på mig något nytt såg det hela bra ut. Den nya skapade skatteskulden hade ju Kronofogden skapat själva 1 år tidigare, vilket jag klargjort i min skriftliga ansökan och muntligen i aktuellt samtal. Plötsligt började det att komma ett ljus från andra sidan tunneln. Det fanns äntligen ett hopp…

Så kom avslaget! Kronofogden gav mig ett avslag på min skuldsaneringsansökan. Kronofogden lyfte fram att jag personligen behövde en ekonomisk rehabilitering, eftersom jag inte deklarerat i tid, varit nonchalant och dragit på mig ny skuld 2008. Man fastställde även att jag var kvalificerad insolvent, vilket stämde där av min ansökan om skuldsanering. Förutom allt detta presenterade man mig som en rent kriminell och oansvarig medborgare, som i mitt ekonomiska beteende inte skulle vara hjälpt med en skuldsanering. Ett rent förtal av mig som person, där uppgifter som presenteras inte är styrkta och saknar förankring i verkligheten.

Ingenstans i själva utredningen som presenterades uppgiften om att Kronofogden utmätt mitt skattekonto och ökat den totala skulden med 300 000 kr. Där syftet var att betala en liten del av en 16 årig kapitalränta och på så sätt skapa en ny skatteskuld för mig personligen. Försöker man dölja ett misstag som begåtts? Varför döljer man information som finns i deras eget register? Varför kan man inte få ett beslut som grundas på saklig fakta?

Detta är självklart överklagat till Tingsrätten, och jag inväntar beslutet av min överklagan i dagsläget. Det som är spännande är att jag har kunnat styrka deras agerande med dokument från Skatteverket, Lindorff AB och självklart Kronofogden själv. Jag ser verkligen fram emot Tingsrättens beslut… Men med facit i hand, det har ju gett avslag i ärendet tidigare.
Slutligen för det gå till på detta sätt? Jag önskar verkligen inte att någon fler medborgare får uppleva det jag gjort. Allt jag gjorde var att separera…

Tack för att just du läste detta inlägg, kom gärna med dina synpunkter och erfarenheter. Det vore skönt att få lite stöd i denna position som jag befinner mig i just nu.

NoCash"

Tyvärr är berättelsen bara en ganska alldaglig beskrivning på det systemfel Sverige har.

Ett kontraproduktivt system där staten går kapitalets ärenden och utarmar människan och därigenom...staten sig själv, dvs oss, vi - du och jag.

Skickligt utnyttjar ett gäng offshorebolag det smörgåsbord av virriga regler som gör det till en mycket luckrativ handel. I Sverige finns det statligt anställda tjänstemän som hjälper utländska bolag att stjäla pengar. Fantastiskt.

De här pengarna som stals från skattekontot, var är de? Bygger de vägar, köper skolböcker eller gör de nytta i sjukvården eller någon annanstans i Sverige? Nix, pengarna har lämnat landet.

500.000 sitter i Kronofogdens register och fler blir det dag för dag. Är det din tur i morgon? Det krävs mindre än du tror för att hamna i klorna på dessa tjuvar.

Politiker, när ska ni vakna? Det här systemfelet kostar enligt någon uträkning omkring 50 miljarder, men då har man räknat snällt samt utelämnat de mjuka värdena som går förlorade i form av människoliv.